Välkommen hit! Välkommen hem! Hur starkt är varumärket Uppsala idag?

Under Distinget 2020 satte Tove Lifvendahl huvudet på spiken! Mitt i en våg av föreläsare som pratar om en hållbar framtid för den nya stadsdelen södra Uppsala, lyfte hon fram otryggheten som växer sig större och större i Uppsala. Hon berättade om familjen som kände sig tvingad att lämna Uppsala för att deras 13-åring hotades av andra barn. Familjen fick rådet av BUP att inte polisanmäla och rådet av polisen, att en flytt skulle vara bästa lösningen.
Social otrygghet och utanförskap är rätt gödning för mer kriminalitet. Varje nedbrunnen bil, varje bombat hus och all förstörelse av människoliv är inte bara ett socialt problem utan det ger även stora koldioxidutsläpp. Ett nedbrunnet hus ger till exempel ett utsläpp om 25 ton koldioxid. Det ekologiska systemet, det sociala systemet och det ekonomiska systemet är tätt ihoptvinnade och det går inte att bedriva hållbar utveckling i ett stuprör om bara klimat.

Vi lägger ned mycket omtanke och klokhet i hur vi ska bygga en ny stadsdel med 33.000 bostäder, skola, dagis, spårväg, 20.000 nya arbetsplatser och all infrastruktur. Vi ska bygga en socialt integrerad stad, där fattiga och rika ska bo i samma kvarter. Många föreläsare under Distinget 2020 pratade om att vi behöver mod för att våga göra saker på nya sätt och inte bara anpassa oss efter klimatförändringar utan även stötta integration och motverka ofrivillig ensamhet. Vi behöver hjälpa människor till samverkan och samarbete. Vi behöver ett sammansvetsat näringsliv som samarbetar med kommun och region, det är nyckeln till framgång.  
För mig var Distinget 2020 en paradox mellan våra problem idag och förhoppningar om framtiden. Jag frågar mig själv om vi bryr oss lika mycket om den gamla otrygga trasiga förorten som om den nya framtida stadsdelen södra Uppsala.
Ardalan Shekarabi, vår socialförsäkringsminister, berättade att offentlig upphandling är 1/5 av Sveriges bruttonationalprodukt och att de offentliga inköpen bör vara ett viktigt strategiska verktyg för att lösa samhällsproblem. Carl Bergkvist, näringspolitisk expert på Handelskammaren, förespråkade att vi ska använda vår konsumentmakt för att göra skillnad.

Jag tänker att när partnerskap förespråkas som den högsta ledarskapsformen behöver offentlig upphandling utvecklas så det blir ett strategiskt verktyg som löser sociala, ekologiska och ekonomiska samhällsproblem i samarbete med näringslivet.
Målet med hållbar utveckling enligt Agenda 2030 är en värld och ett samhälle som är rättvist, jämlikt, tryggt och helt utan fattigdom, krig och klimathot. Jag förespråkar att vi använder köpmakten och då syftar jag inte i första hand på privatpersoner eller näringslivet utan på de offentliga upphandlingar som sker med våra skattepengar.

Jag önskar att kommunen och regionen tar sitt inköpsansvar och använder offentlig upphandling som ett strategiskt verktyg för att lösa sociala, ekologiska och ekonomiska samhällsproblem så som EU förordar i deras direktiv från 2014, så vi med stolthet kan hälsa våra kunder, medarbetare, samarbetspartners och vänner välkomna till Uppsala, välkomna hem till oss.